Cookies hjälper oss att leverera våra tjänster. Genom att använda den här webbplatsen accepterar du användning av cookies. Vi lagrar inte några personuppgifter. Läs mer.

Media / Tidskrifter / BITZ / Northland Resources: Åter på banan

Northland Resources: Åter på banan

Satsningen i Pajala har gått snabbt. För snabbt, hävdar somliga. Men faktum är att projektet är på banan igen och Northland Resources målsättning är att under 2014 öka produktionen till en nivå som kommer ge fyra miljoner ton högvärdigt järnmalmkoncentrat 2015.

Atlas Copco Sweden - Northland Resources
Under en dryg halvtimme skramlar det lilla flygplanet fram från Luleå till Pajalas flygplats. Här, ett stenkast från den norska gränsen, har samhället genomgått en tydlig förändring de senaste åren. Det som så sent som i slutet av 2010 var en stor blöt myrmark i närheten den lilla byn Kaunisvaara har nu blivit ett modernt gruvområde med produktion dygnet runt. Mellan flygplatsen och gruvområdet pågår flera vägarbeten. Trafikverket förstärker på sträckan där 90 ton tunga lastbilar kör Northland Resources järnmalm dygnet runt mellan anrikningsverket i Kaunisvaara och deras omlastningsstation i Pitkäjärvi, drygt 15 mil bort. Där lastas koncentratet om till järnväg för vidare transport till Narvik. Pajala är numera en av få norrbottniska kommuner som växer. Arbetslösheten, som låg på 17 procent innan gruvan drog i gång, är nu nere kring sex procent. Det har alltså gått snabbt – för att inte äga extremt snabbt – att få allt på plats och komma åt de skatter som döljs i berget, under ett halvdussin meter torv och lika mycket morän. Kanske för snabbt, skulle vissa säga, för artiklar om Northland Resources ekonomi fyllde ett antal spaltmeter i tidningarna under våren 2013.

PV-271
Sedan i maj arbetar bolaget enligt en rekonstruktionsplan, och ute på den forna blötmyren åker de stora gruvtruckarna i skytteltrafik med malm från Tapulifyndigheten i området till den närliggande primärkrossen. Däri-från åker malmen sedan vidare med bandtransportörer till Northland Resources nybyggda anrikningsverk. Vid vårt besök har de bland annat en Atlas Copco Pit Viper 271 i gång nere i brottet, och intill står ytterligare en identisk 88 ton tung maskin redo vid en monteringsplats. – Den där ska vi köra ner till brottet och ta i bruk i morgon, säger gruvchef Glenn Nilsson. Han har varit anställd på Northland Resources i två år, och hade dessförinnan hunnit vara hela 31 år i Bolidens ovanjordsgruva Aitik. Därifrån hade han bland annat med sig erfarenheter av att arbeta med Pit Viper. – Jo, jag visste ju att det var borraggregat med hög tillgänglighet, och det är viktigt för oss. Dessutom är det bra med eldrift, som är skonsamt för miljön och sparar en hel del kostnader jämfört med dieselmaskiner i den här storleken. Uppe på krönet står några jämförelsevis små borriggar, Atlas Copco SmartROC D65.– De är ett mycket bra komplement till Pit Vipern. Jag är övertygad om att valet av borrutrustning har bidragit till att vi har lyckats komma i gång så snabbt, säger han. I samma andetag säger han att den kanske allra största styrkan i bolaget är den samlade kompetensen hos medarbetare som jobbar där. – Jag trodde först att det skulle vara en utmaning att hitta bra folk, men det har varit tvärtom – det har varit ett väldigt stort tryck på de tjänster vi har utlyst. Nu har vi ett fantastiskt gäng, säger han. Dessutom, tillägger han, har Atlas Copcos utbildningsinsatser varit väldigt värdefulla för att vässa kompetensen ytterligare. – Även om alla som börjat har haft borr-erfarenhet med sig, har vi kunnat höja kunskapsnivån så att alla kan hantera just dessa maskiner i de förhållanden som råder här. En av medarbetarna är Inger Johansson, som tillfälligt stänger av sin Pit Viper för att vi ska få komma på besök i hytten.– Jag har också varit i Aitik tidigare, och var van vid maskinerna därifrån. Men jag lockades av att vara med från början och se hur verksamheten växer fram. Det blir en speciell anda, säger hon. Utanför hyttfönstret är det ett vackert snötäckt panorama som breder ut sig, och just denna dag med en råkall kyla. Inne i hytten är det desto bekvämare. – Det är en av de stora fördelarna med Pit Viper, att det är sådan bra komfort, säger hon. Efter 40 minuter har hon klarat av ett av hålen och det är dags att flytta maskinen en aning. I dagens läge arbetar de med en pallhöjd på 12,5 meter, men undersöker möjligheterna att gå upp till 15 meter. –  Här är det värdefullt att ha ett nära samarbete med Atlas Copco för att kunna diskutera de tekniska förutsättningarna för att klara av ökningen, säger Glenn Nilsson.

Northland Resources har satsat på en helhetslösning från Atlas Copco, där det även ingår ett serviceteam med fem man som ser till att maskinerna är tillgängliga för den tuffa produktionstakten. En av dem är serviceteknikern Juha Parkkila. Att arbeta med en så stor maskin som Pit Vipern innebär speciella utmaningar. – Som regel är man ute ensam och de flesta delar till den går inte att hantera för hand. Men borroperatörerna brukar hjälpa till då. För gruvchef Glenn Nilsson har lösningen med servicepersonal från Atlas Copco varit välkommen. – Det hade nog varit en tuff utmaning annars, att hitta kompetenta mekaniker som kunde säkerställa den höga tillgängligheten, säger han. Han värdesätter också den feedback som de får löpande från personalen. – På det sättet kan vi hela tiden vässa utrustningen och se till att ha det som är bäst anpassat för de olika behov som uppkommer när vi tar oss an olika delar av berget.– nu ska det bli spännande att trappa upp produktionstakten ytterligare. Mycket är förberett och väl planerat – både här och i Narviks hamn – och när vi står här i slutet av 2014 kommer det att vara full produktion runt om oss, det är jag övertygad om. Då har vi säkert kommit längre i någon av de närliggande markerna också, säger Glenn Nilsson.