Syregeneratorer

Syrgas-VSA (Vacuum Swing Adsorption), syrgas-VPSA (Vacuum Pressure Swing Adsorption) och syrgas-PSA (Pressure Swing Adsorption) är processer som används för att separera syre från andra gaser i luften. Dessa processer består vanligtvis av två parallella adsorptionstorn som arbetar i satssekvenser och växlas av automatiskt styrda ventiler. Varje torn innehåller ett adsorptionslager av zeolittyp som separerar kvävet från luften så att endast den önskade komponenten syre finns kvar.

VSA- och VPSA-teknik använder en blåsmaskin för att mata in luft till syregeneratorn för att producera syre. Här ligger dock huvudskillnaden mellan VSA och VPSA. I VSA-enheter är det typiska matningstrycket för blåsmaskinen maximalt 200–300 mbar (3–4 psi). För VPSA ligger det typiska matningstrycket för blåsmaskinen mellan 300–1 000 mbar (4–15 psi). Konsekvensen är att VPSA-tekniken kan leverera högre syrgastryck.

För att kunna ta bort de infångade kvävemolekylerna använder både VSA- och VPSA-tekniken en vakuumpump för att avlägsna det fångade kvävet i ett processteg som vi kallar regenerering. I båda teknikerna är vakuumtrycknivåerna desamma.

Därför är den huvudsakliga skillnaden mellan syre-VSA och syre-VPSA att VSA fungerar vid lägre blåsmaskinstryck och VPSA arbetar vid högre tryck. Dessutom används VSA vanligtvis för tillämpningar med lägre renhet, medan VPSA kan producera syre med hög renhet.

Vad är då PSA? PSA liknar VPSA men har ingen vakuumpump. I stället för att använda en blåsmaskin används en kompressor för att leverera luft på cirka 7 bar (100 psi) till zeolitbädden. När zeolitbädden i PSA är mättad med fångat kväve reduceras trycket till atmosfäriskt tryck varvid kvävet automatiskt desorberas, utan hjälp av en vakuumpump, vilket lämnar kvar rent syre. På grund av användning av en kompressor i stället för en blåsmaskin är det typiska syrgastillförseltrycket 3,5 bar (50 psi).